Precis som det låter. Mjöla bordet, och var inte rädd för att använda mycket mjöl. Våra degar innehåller mycket vatten, så om du låter dem ligga för länge på en torr bänkskiva så kommer de fastna, jämfört med en svennebananpizza. Du kan använda vanligt vetemjöl.

Våra degar kommer lossna ur burken bara du vänder den upp och ned och knackar lite på den, eller knackar burken mot bänken. Om du vill så kan du lossa degen lite från kanterna i burken. Tanken är att degen ska hamna upp och ned på bänken när du tar ut den. Det som är uppåt är alltså undersidan på degen. Japp. Vår deg har en över- och undersida.

Mjöla undersidan av degen, alltså det som var nedåt i burken och som nu ligger uppåt på bänken. Använd hel mjölad hand och klappa lite på degen. Nu är det du och degen. Ni är kompisar. Mjöla tills det känns torrt, men tryck inte för hårt.

Vänd tillbaka degen, så det som var uppåt i burken hamnar uppåt på bänken. Det som nu är uppåt är där din topping ska hamna till slut. (teorin är att det som varit uppåt på pizzabollen håller din topping bättre utan att det blöder igenom.) Nu kan du absolut snurra lite på degen, vänd lite på den, så den inte är kladdig någonstans. Om du har varit generös med mjölet så kan du ha degen i handen och klappa den mot den andra handen, så allt löst mjöl flyger av. Vi vill inte ha ett överskott av mjöl, för då smakar det lite torrt och beskt när vi sen bakar pizzan.

Nu kan du trycka med platta fingrar lite över hela degen så att du bara plattar till den en aning. Här gör jag och Salvatore lite olika, han nuddar aldrig kanten överhuvudtaget, men jag plattar till degen bara lite lätt, så den känns som en tjock men rund tekaka ungefär.

Ok, från och med nu så får du INTE nudda kanten av pizzan. Målet är en mjuk och fluffig, orörd kant. Det vi gör är att vi trycker med platta fingrar rakt nedåt i pizzadegen, men vi vandrar inifrån och ut. Tänkt dig att vi har luft i degen som du vill få ut till kanten av pizzan, men utan att trycka utåt när du nuddar pizzan. Du vill bara trycka nedåt med fingrarna tills pizzan är stor som en mindre tallrik.

Tanken med att ratta degen är att den ska få expandera men på egna villkor. Det är hela grejen med när man kastar runt degen på en pizzeria, den ska formas av egen kraft, och det är på det sättet vi kan få en tunn botten som är jämn och fin. Det enklaste sättet för någon som inte har massa deg att öva på, är att helt enkelt lyfta upp hela degen från bordet och ”ratta” den, och då är det inte du som stretchar degen mellan händerna, utan det är tyngdlagen som gör att degen stretchas när den hänger ner mot bordet. Vi rattar bara för att det ska bli jämnt runt om. Och utan att nudda kanten. Basta!

Det här steget är för att du ska slippa uppleva att din pizza hamnar i väggen när du ska skicka in spaden under den som på film. Kom ihåg, det här är en napoletansk pizzadeg, det är inte en svennebananpizza som du kan misshandla hur som helst. Så för att göra det enkelt för oss så lägger vi pizzan på ett bakplåtspapper innan vi skickar in den i ugnen. Och ett tips från coachen är att om du gräddar pizzan i cirka 40-50sek så kan du rycka bort pappret om du vill ha den direkt på din baksten. Det går utmärkt att rätta till och forma pizzan när det ligger på pappret, och då gör du ungefär som om du ska rätta till en badmössa.

Vad ska man ha för temperatur då? Max är svaret. Går din ugn till 300 grader så ska du ha den på 300 grader. Det du anpassar är gräddtiden. Vår deg blir klar på cirka 90 sekunder eller mindre på 480 grader, cirka 120 sekunder vid 300 grader och cirka 3,5-4 minuter på 280 grader. Om du kör på en vanlig plåt så kör du varmluft och maxtemperatur, gärna högst upp i ugnen. Vi själva kör först varmluft, sen längst upp i ugnen på grill, och tajmar när grillen är röd. (Den är det i cykler.) Då kan vi få upp temperaturen till cirka 350 grader i vår vanliga hemmaugn. Men kör maxvärme, och så kan du experimentera när du blivit varm i kläderna.

Om du inte har baksten eller pizzastål, så går det utmärkt att bara låta en plåt vara i ugnen i 15-20 minuter så den blir stekhet. Sen tar du ut den med en ugnsvante och drar över ditt bakplåtspapper med pizza till den och sätter tillbaka i ugnen. Tanken här är att du inte vill behöva värma upp det som du har pizzan på, stoppar du in en kall plåt med pizza på så måste ugnen värma både pizzan och plåten och det är ju onödigt.

Surdegen ska matas och bakstenen ska vara mätt. Tanken är att din sten ska ha hunnit bli så uppvärmd att när du lägger på en kall pizzadeg så värms den upp underifrån och blir jämnare gräddad och klar snabbare. Bakstenen ska vara mättad med värme. Om du har bakat många pizzor i rad så har du säkert märkt att efter några pizzor så blir resultatet lite sämre, det är för att din sten behöver bli varm igen, ladda om kan man säga. Så teorin är helt enkelt: ju tjockare sten desto bättre, och desto fler pizzor kan du laga i rad. Har du ett pizzastål och experimenterar med ugnen i grilläge så kan du istället uppleva det motsatta, att stålet blir för varmt och gräddar pizzan för snabbt underifrån. Då tjänar din första pizza till att bara kyla ner stålet, och det var ju precis såhär man tror att pizzan uppstod. Man kastade in platta degar för att kyla golvet i bakugnarna, och efter en tid så började man ha på topping, och resten är historia.